Tigrering


Färganlaget infördes i russaveln genom hingsten Khediven som fick nr 1 i russtamboken. Han var vit med svarta prickar vilket är en typ av tigrering som inte förekommer på russ idag. Hans dotterson Ivan 39 var melerad (stickelhårig) med vit och prickig bakdel. Många tigrerade russ har inte vit bakdel med eller utan prickar utan ser ut som skimlar. Därför nämndes de ofta förr felaktigt som skimlar i stamböckerna. Skillnaden mellan tigrerad och skimmel är att den förra har fläckig hud och de senare enfärgad. Karaktäristiskt för tigeranlaget är också mörk nosbläs i hästens grundfärg och randiga hovar. Tigrerade hästar har också vit senhinna runt ögonen som gör att ögat ser nästan ut som hos människan.

En del tigrerade russ är normalfärgade med synlig tigrering endast på de hårlösa delarna, mule och under svansen t.ex. Andra har mörka prickar direkt på grundfärgen. Ytterligare andra har vita prickar på grundfärgen. Samtliga av dessa varianter bär dock på samma anlag och kan ge olika varianter av tigrering. Observeras bör att de föds enfärgade – med undantag av att en del har vit bakdel – och ändrar sedan färgen med åren.

Inom Apaloosa och Knabstrupperraserna benämner man de olika varianterna av tigrering följande:

Leopardtiger – helprickig på i huvudsak vit botten (förekommer ej hos russ)

Schabraktiger – färgad häst med vit bakdel med eller utan prickar. Övriga hästen brukar med åren bli melerad och ljusna.

Snöflingetiger – en färgad häst med vita prickar. Bottenfärgen är vanligen melerad.

Melerad tiger – har melerad hårrem med eller utan färgade eller vita prickar.

Minimalt tigrerad – enfärgad eller ett fåtal vita hår i hårremmen. Visar bara tigreringen med fläckig hud, vit senhinna i ögonen ev randiga hovar.

Av dessa ovanstående tigreringsvarianter är de tre understa vanligast på russ, schabraktigrar föds sällan och leopardtigrar inte alls. Förmodligen är det så att förutom det tigrerade anlaget behövs ett anlag för vit utbredning som verkar ha försvunnit hos russen. En schabraktiger har ju en del vitt på baken men det verkar inte räcka till att hela hästen blir vit under prickarna.

Det här är teorier om nedärvning som diskuteras hos övriga tigrerade raser men ännu så länge finns inga fakta om hur det egentligen förhåller sig.

Tigreringen kommer av ett dominant anlag. Att ett anlag är dominant innebär att det räcker med att den ena föräldern bär det för att avkomman ska kunna ärva det. Bär hästen anlaget så syns det också. Till skillnad mot ett recessivt anlag där det måste finnas hos båda föräldrarna, men där behöver det inte vara synligt.

En häst kan alltså inte bära anlaget för tigrering utan att ha den färgen. Därför kan man alltid följa färgen genom generationerna tillbaka. Den uppkommer inte av en slump då och då pga att den finns längre bak i härstamningen utan den ena föräldern måste vara tigrerad för att avkomman ska kunna bli det.

Tigrerade russ är ganska ovanliga. Under de senaste åren har dock antalet ökat i och med att fyra hingstar har blivit godkända till avel. De är Orusst 433, Odon 455 (tagen ur avel), Linus 506 och Norrvedas Guld. Ett antal tigrerade russton har också stambokförts under de senaste åren. Men fortfarande är färganlaget ovanligt, fler tigrerade russ behövs för att förvissa sig om att arvet efter Khediven inte försvinner ur aveln.